Christer Jansson, vd

Fortsättningsvis kommer Fastighetsägarna Stockholm att blogga på

http://stockholmsfastighetsagarblogg.se/

Välkommen dit istället!

I min blogg den 30 mars dvs. för tre veckor sedan, skrev jag "Carin Jämtin, S-ledaren i Stadshuset och en person värd att lita på, lovar i en artikel i DN att "köra över" sina samarbetspartier MP och V i frågan  och besluta om byggandet av Förbifart Stockholm. Därmed skulle en viktig del i Stockholmsregionens framtid vara säkrad!" Så fel vi hade som litade på Carin Jämtins löfte - och tog det som ett löfte. I själva verket tog det tre veckor innan hon kompromissade bort den viktigaste infrastrukturinvesteringen i regionen.

I den idag offentliggjorda överenskommelsen mellan (S), (MP) och (V) görs ett stort nummer av att sätta kollektivtrafiken mot vägtrafiken. Jag tror att alla inser att det inte är frågan om antingen eller, utan både och. Folkomröstningidén framstår därmed som en renodlad politisk nödlösning för en opposition som inte lyckades skapa ett gemensamt alternativ. Men bakom de retoriska dimridåerna har jag inte hittat några nya pengar till kollektivtrafiken i stockholmsregionen. Däremot vägtullar på Essingeleden för att finansiera - ja, vad?

Detta var ingen bra dag för alla dem som bor och vill bo i Stockholm!

Hur ofta har vi inte sett denna rubrik? Idag är det DN som har en indignerad artikel om att de hyresgäster som köpt lägenheter kan tjäna stora pengar på detta om de säljer.

Denna ekonomiska logik är dock inte förbehållen hyresgäster i allmännyttan utan gäller även för det privata beståndet. Orsaken är mycket enkel: Genom hyresregleringen och ogynnsamma skattevillkor för hyresrätten är värdet på en fastighet med hyresrätt betydligt lägre än det samlade värdet på bostadsrätterna i en motsvarande fastighet. När fastighetsägaren säljer fastigheten till hyresgästerna delar man på denna skillnad i värde. Jaha.

Det olyckliga är att privata fastighetsägare som vill fullfölja sin affärsidé att erbjuda sina kunder hyresrätter inte har råd att göra det, eftersom den privata hyresrätten under lång tid varit politiskt misshandlad. Nu får vi se om Mats Odells förslag kan ändra på det!

Svaret på gårdagens blogg kom snabbt. Carin Jämtin, S-ledaren i Stadshuset och en person värd att lita på, lovar i en artikel i DN att "köra över" sina samarbetspartier MP och V i frågan  och besluta om byggandet av Förbifart Stockholm. Därmed skulle en viktig del i Stockholmsregionens framtid vara säkrad!

Det ska bli spännande att se hur MP hanterar denna fråga framöver.

Idag på DN Debatt ger partiledarna inom regeringsalliansen besked att Förbifart Stockholm kommer att byggas om de vinner valet. Min alldeles bestämda uppfattning är att förbifarten måste byggas oavsett vem som vinner - varken regionen eller landet har råd med något annat.

Vi vet att socialdemokraterna är för en utveckling av regionen och därmed också investeringen i Förbifart Stockholm.  Men en mycket intressant fråga i sammanhanget är: Lyckas (S) att övertyga sina samarbetspartier Miljöpartiet och Vänsterpartiet i frågan?

...är den säljande rubriken på en artikel i dagens DI. Bakgrunden är att Riksrevisionen granskat regeringens handläggning av försäljningen och kommit fram till den föga förvånande slutsatsen att hade försäljningen kunnat ske under högkonjunktur, så hade priset blivit bättre. Men det är faktiskt inte samma sak som att regeringen skulle ha "reat ut" bolaget. Ibland blir det mediala språkbruket väl...onyanserat. Vem vinner i längden på en sådan journalistik?

Stockholm är fjärde bästa europeiska stad för investeringar visar en nyligen presenterad undersökning från FDI Magazine och Financial Times. Stockholm ligger i denna prestigefulla ranking bara efter de ekonomiska jättestäderna London, Paris och Moskva. Samtidigt redovisas att Stockholm förra året skaffade sig hälften av alla utländska direktinvesteringar till Sverige. Notabelt är att 60 % av investeringarna kom från Kina, Japan och Indien.

Finansborgarrådet Sten Nordin säger i en kommentar att detta "visar tydligt Stockholmsregionens internationella konkurrenskraft och vår ställning som ekonomisk motor".

Det är bara att instämma.

Två-miljonersvallen är bruten. Vid årsskiftet så hade Stockholms län över två miljoner innevånare. Under 2000-talet har länet vuxit med cirka 216 000 personer, vilket nästan motsvarar ett Malmö. Talet om att Stockholmsregionen är färdigbyggt har upphört. Den politiska debatten rör numera förutsättningarna för en fortsatt utveckling av regionen, vilket är oerhört viktiga frågor; en sådan fråga är om Stockholmsregionen ska få sin rimliga andel av nationella infrastrukturinvesteringar eller om Stopckholmarna ska behöva betala dessa både en, två och ibland tre gånger.

För många år sedan konstaterade vi att Stockholm är viktigast i Sverige. Det är hög tid för framträdande nationella politiker att offentligt konstatera samma sak!

Igår presenterade de rödgröna sin bostadspolitik. En viktig beståndsdel i den är att göra det obligatoriskt med kommunala bostadsköer. Detta tillhör i bästa fall  avdelningen symbolpolitik. De flesta inser naturligvis att det inte skapas en enda ny hyresrätt genom en kommunal bostadskö. Det motsatta skulle för övrigt revolutionera svenskt samhällsliv, varje brist, till exempel på rörmokare, skulle elimineras genom en kommunal kö!

En kö framställs också ofta som den ultimativa rättvisan. Alla behandlas lika och det är bara kötiden som räknas vid fördelningen av den knappa resursen. Detta är dock inte helt sant. Vem tror på fullt allvar att Jenny i Sollefteå och Patrik i Kristinehamn ställer sig i Stockholms bostadskö när de fyller 18 år - ett knappt decennium innan de inser att jobben de vill ha finns i Stockholm? Jag har dessutom en stark känsla av att det finns en social snedrekrytering till den kommunala kön; det är inte särskilt djärvt att tro att det är väletablerade familjer som är bäst på att tilämpa den här typen av administrativa rutiner.   

Avslutningsvis: Varför behövs en kommunal kö för bara hyresrätter? Och inte för mat, bröd eller mobiler? Det kan vara värt en fndering. 

Just nu duggar pressmeddelandena om 2010 års hyror tätt. TT säger idag att genomsnittshöjningen - så här långt är väl bäst att tillägga - ligger på cirka 1,4 %. I detta ryms avtal på alltifrån oförändrade hyror till höjningar på drygt 3 %. Det intressanta är dock att de kommunala bolagens ursprungliga krav i de flesta fall ligger på det dubbla jämfört med avtalet - och att kommentaren till avtalen från bolagen säger att det planerade underhållet får skjutas på framtiden. Vilket Hyresgästföreningen framställer som en stor seger. Detta mönster pågår år ut och år in. Samtidigt skriver SABO och Hyresgästföreningen larmrapporter om att underhålls- och renoveringsbehovet i de kommunala bolagens fastigheter uppgår till 150 - 300 miljarder kronor. Det borde inte vara svårt att se sambanden. Men det är naturligtvis mycket bekvämare för de avtalsslutande parterna att skicka notan till skattebetalarna via politikerna.

Stadsutvecklingsfrågorna - alltifrån regionens utveckling i stort till debatten om Stockholms inherstads skyline - bedöms av många att bli stora i nästa års valrörelse. Det vill vi från Fastighetsägarna Stockholm gärna bidra till.

Ett bidrag i debatten kan vi läsa i SvD idag där Centerpartiets Per Ankersjö m.fl. lidelsefullt förordar att Stockholm ges förutsättningar att växa och utvecklas och inte blir ett museum - fruset i ett ögonblick från 1990-talet. Det är värt att notera att Centerpartiet, som tidigare var minst sagt storstadsskeptiska, idag är en kraftfull och, i en dels ögon alltför djärv, förespråkare för huvudstadens utveckling. Samtidigt har ett annat av allianspartierna, nämligen Folkpartiet, gått i motsatt riktning. Om jag har förstått dem rätt så är stadens skyline given och den ultimata begränsningen för stadens framtida utveckling.

Jag får nog tillstå att jag är en smula skeptisk till en så kategorisk ansats i frågor som rör så komplicerade organiska utvecklingsprocesser som dessa.

Häromdagen träffade vi australiensiska vänner. Vi frågade vilka platser vi borde besöka i Australien. Men en mun sa de Sydney; Operahuset och hamnen MÅSTE vi bara se! Själva argumenterade vi för Stockholms skönhet en sommardag med närheten till vattnet och skärgården. Lustigt nog kom ingen av oss på det här med den låga skylinen..... 

Det är ett anständighetskrav att stadsbyggnadsnämndens politiker besinnar sig", säger Skönhetsrådets Fredrik von Feiltizen om den planerade rivningen av Lindgården mittemot Gröna Lund på Djurgården. Man tar sig stillsamt för pannan och undrar var von Feilitzen varit de senaste decennierna då Lindgården stått i höggradigt förfall. Inte på Djurgården i alla fall. Det är en barmhärtigens gärning att riva denna förfallna byggnad. Gör något vackert istället av denna centrala plats för många stockholmare!

På DN Debatt idag skriver de socialdemokratiska kommunalråden Helen Hellmark Knutsson, Sundbyberg och Anders Johansson, Sigtuna tillsammans med mig en artikel om vikten av att marknaden för hyresrätter fungerar väl i Stockholmsregionen. I en storstadsregion är behovet av hyresrätter större än på andra ställen. Det är här arbetsmarknaden är särskilt dynamisk och inflyttning av både studenter och andra mycket stor. Då krävs en upplåtelseform som har låga inträdeströsklar och en enkel exit. Och som dessutom kan erbjuda en hög grad av service. 

I artkeln skissar vi på några tänkbara lösningar för att göra hyresrätten attraktiv får såväl kunder som fastighetsägare. Varje förändring måste analyseras ur ett kundperspektiv; detta är en konsumentmarknad och därför måste också konsumentskyddet vara starkt. I annat fall kommer inte hyresrätten att vara en attraktiv upplåtelseform. Förändringar måste därför komma stegvis och utan dramatik. Överenskommelsen mellan SABO och Hyresgästföreningen från i våras speglar detta synsätt. 

Det kollektiva systemet kommer att bestå under överblickbar tid. Samtidigt förtjänar hyresgästerna att behandlas som individer. Det måste parterna på denna marknad ta ansvar för. I annat fall gör vi hyresrätten en stor otjänst.  

Vi har under lång tid kritiserat det kommunala skatteutjämningssystemet, bland annat i vår rapport "Stockholm - viktigast i Sverige". Och vi har förvisso inte varit ensamma. När nu Stockholms Handelskammare presenterar en ny rapport i frågan, så startar diskussionen på nytt. 60 miljarder av skattebetalarnas pengar skyfflas runt i ett system som för de flesta är ogenomträngligt och obegripligt. Som skattebetalare i Stockholmsregionen undrar jag varför vi ska betala miljardbelopp till de boende i Göteborg, Malmö och Norrköping - som är de största mottagarna av detta stöd. Inte glesbygdkommunerna i Norrlands inland. Men resultatet av detta gigantiska omfördelningssystem har inte uteblivit. De tidigare lågskattekommunerna i Stockholmsregionen har tvingats att höja skatterna rejält. Stockholms läns landsting - som har landets högsta skatt - är det enda landsting som är förlorar på systemet. Det grundläggande problemet är dock ändå kanske inte detta, utan att systemet aktivt motverkar utveckling och tillväxt. Enligt Gunnar Oom, kommunalråd i Danderyd, så skulle skånska Örkelljunga förlora 22 mkr om de lyckades att attrahera fler invånare så att de nådde riksgenomsnittet i skattekraft. Sverige har inte råd med ett destruktivt skatteutjämningssystem. Sverige behöver en politik för tillväxt!

Bostadspriserna fortsätter uppåt och främst i storstäderna kan man läsa i DN idag. Till del är det självklart drivet av den låga bolåneräntan. Men framförallt för att efterfrågan på bostäder i Stockolm är enormt stort. Många människor skulle kanske behöva en hyresrätt - framförallt de med litet eget kapital eller de som inte vill låsa sig i ett ägande. För dem skulle hyresrätten vara det bästa alternativet - ett alternativ som minskar i vår stad. Till största del beroende på att hyresmarknaden är reglerad. Det pågår nu ett politiskt arbete att förändra detta. Mitt budskap till dem är - vila inte på hanen - Stockholm behöver förändringar NU!

Stockholm Bygger - samarbetsprojektet om Stockholms utveckling mellan Stockholms stad. Fastighetsägarna Stockholm, Stockholms Byggmästareförening och Stockholms byggnadsförening - har idag en bilaga i en av morgontidningarna. I denna skriver Sten Nordin om behovet av fler hyresrätter i regionen. Det är mycket lätt att instämma i hans analys av behovet av hyresrätter. Det är en upplåtelseform som storstadsregionen behöver för att fungera. En dynamisk arbetsmarknad med rörlig arbetskraft och ett stort antal svenska och internationella studenter kräver en upplåtelseform med enkel entré och exit. Jag tror dessutom att många medelålders stockholmare skulle tänka sig ha en hyresrätt efter sitt villaägande i förorten. Dessvärre har hyresrätten i praktiken motarbetats under lång tid, bland annat genom en synnerligen destruktiv hyresreglering.

Just nu gör Stockholms stad bra saker för hyresrätten (det har förvisso inte alltid varit så), där insikten om att hyresrätten har en annan betalningsförmåga för marken än andra upplåtelesformer är en central del.

Jag har egentligen bara en invändning mot Stens text och det är när han talar om "bygg- och fastighetsbranschen". Det är inte en en utan två vitt skilda branscher. Men det är möjligen att betrakta som en randanmärkning.

Idag avslöjade tidningen Metro att arkitektbyrån Kjellander+Sjöbergs förslag vann stockholmarnas hjärtan i omröstningen om det mest spännande stadsutvecklingsförslaget av de fyra som presenterades i Metro för någon vecka sedan. Förslaget innebär att man bebygger Barnhusbron - denna ödsliga och sällsynt trista bro - med bostäder, butiker och krogar. Kort sagt gör förbindelsen mellan Norrmalm och Kungsholmen till en levande del av staden. Detta gillar uppenbarligen stockhomarna.

I artkeln i Metro intervjuas Skönhetsrådets ordförande som säger: Det känns som de försökt att kränga in en stor jävla atlantångare. Positivt och nyanserat är kanske inte det första man tänker på, men jag är i alla fall inte bara förvånad över tonfallet.

Staden måste alltid utvecklas. Stadsförnyelse och tillväxt går hand i hand. Vi har de senaste decennierna sett åtskilliga exempel på där djärv arkitektur har varit själva motorn när stadsdelar eller hela städer har upplevt en stark ekonomisk utveckling. Stockholm är värd en seriös debatt om hur den ständigt ska vara attraktiv, modern och spännande!

Jag tror att hade Skönhetsrådet fått bestämma, så hade Eiffeltornet aldrig kommit på plats. Någon som håller emot?

Stockholm är i många avseenden en fantastisk stad! För att den fortsatt ska utvecklas och alltid vara en modern, attraktiv och spännande stad måste många idéer tas fram och diskuteras! Syftet med vår och tidningen Metros landmärkestävling är just att ta fram förslag som kan verka som inspiration i den viktiga debatten om Stockholmsregionens utveckling. När nu de fyra arkitektförslagen är presenterade så måste jag säga alla fyra på ett mycket spännande sätt för debatten framåt. Möjligheterna att konkretisera förslagen är säkert olika, men det viktiga är att ge alla de många stockholmare som är engagerade i stadens utveckling nya perspektiv att diskutera. Det ska därför bli oerhört spännande att följa omröstningen bland Metros läsare som börjar imorgon och pågår långt in i nästa vecka.  

Bland alla artiklar om Fuglesangs - så här långt - inställda rymdresa och larmrapporterna om svininfluensan, så har jag hittat två om de svenska taxeringsvärdenas fantastiska värld, bland annat SvD:s ledarsida idag (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3426261.svd). Två i stort identiska granntomter fick två helt olika taxeringsvärden - 1,2 mkr resp. 2,3 mkr - på grund av att de hamnade i olika värdeområden! Detta är naturligtvis ett extremt exempel, men däremot finns många exempel på mindre, men ändock påtagliga och obegripliga skillnader mellan olika fastigheter. Vi drev för övrigt ett pilotärende rörande taxeringen av föreningens fastighet under många år, med betoning på just många år. Den rättsliga processen för att få taxeringsvärdet prövat tog nästan åtta år - och under tiden hade reglerna ändrats, så att den slutliga instansen gjorde egentligen ingen prövning av vårt yrkande. Det är inget lysande exempel på rättssäkerhet! Avskaffade taxeringsvärdena kan vara en bra början på något bättre!

Sedan starten av Stockholmbloggen i slutet av maj har vi publicerat över 50 inlägg. Dessa har lästs av nästan 400 personer, vilket vi är mycket nöjda med. Något mindre nöjda är vi med att vi fortfarande har en del tekniska barnsjukdomar, till exempel fungerar inte det så kallade RSS-flödet. Men vi är optimistiska att detta ska lösas till vi höjer tempot efter semestrarna.

Med detta vill vi också säga att nu under högsemesterperioden kommer bloggen att gå över i en period av lägre aktivitet - ungefär som Sverige i övrigt! Fastighetsägarna Stockholm önskar alla läsare en GLAD SOMMAR och på återseende! 

Som företrädare för en organisation vars grundvalar vilar på den privata äganderätten, så tycker jag att diskussionen om fildelning och äganderätten till musik, filmer med mera har varit ganska deprimerande. Alltför många, inte minst unga, har uppfattningen att går det tekniskt att  ladda ner, så är det väl ok även ur ett moraliskt-juridiskt perspektiv. Uppenbarligen inser man inte, eller väljer att bortse från, att den privata äganderätten är förutsättningen för utveckling; ingen privatperson kommer att investera pengar, engagemang och arbetstid i något om det inte finns ett skydd för investeringen. Detta får nog anses vara ett empiriskt faktum oavsett om det gäller läkemedel, bilar, musik eller fastigheter. 

Men även om man har historien på sin sida, ska man vara ödmjuk och inse att vi som förespråkar marknadsekonomi och privat äganderätt måste vinna den allmänna opinionen varje dag. Och då...kommer jag att tänka på ett brev jag fick från STIM häromdagen. I detta brev med rubriken "Har ni personalfester?" sägs att man behöver en licens från STIM om man "spelar musik på personalfester" eller om man har ett "gym med.. cd-spelare". Säkert är detta juridiskt korrekt. Och vi som nyttjar ska betala. Men är det klok opinionsbildning att nu kräva licens för att någon medarbetare tar med sig en cd till företagets gym. Det vore inte mitt självklara råd som PR-konsult.  

En kort promenad i centrala Stockholm på lunchen ger bilden av ett Stockholm som ett mycket attraktivt turistmål. Det var påfallande många turister i stan och inslaget av nordiska grannar var betydande. Stockholm är en fantastisk sommarstad och turisterna är att gratulera att de hittat hit och att vädret är hyggligt...ganska typiskt svenskt sommarväder...oftast uppehåll, men man är aldrig riktigt säker. Sedan är det nog uppenbart att den svenska kronans djupdykning under det senaste halvåret starkt bidrar till turistströmmarna; mina danska och norska vänner talar med (onödig) förtjusning över hur billigt allt blivit i Sverige den senaste tiden.

Men turismen är bra för Stockholmsregionen och också fastighetsägarna här. Turister äter, bor, shoppar och rorar sig, vilket innebär att fastighetsägarnas hyresgäster får bättre ekonomi, vilket i sin tur är förutsättningen för en bra fastighetsmarknad. Så jag är glad när jag ser utlandsregistererade bilar i stan - även om de ibland inte hittar och därför står i vägen! Welcome to Stockholm!

Regnet vräker ner utanför fönstren och semesterkänslan vill inte riktigt infinna sig - vilket väl är tur eftersom arbete gäller även nästa vecka. Talet om ett massivt högtryck från Ryssland känns långt borta. Så här i semester-tider finns det åter anledning att påpeka det vi gjorde i vårt senaste nyhetsbrev, nämligen att i hyreslagen finns en regel (§ 32) som vissa lokalhyresgäster medvetet nyttjar för att komma ur ingångna hyresavtal; lokalhyresgäster skickar en överlåtelsebegäran i hopp om att fastighetsägaren inte har postbevakning under semestertiden, utan svarar först efter treveckorsperiodens utgång, vilket får till följd att hyresgästen har rätt att säga upp avtalet i förtid. Bra koll på inkommande post är därför nödvändigt.

Efter regn kommer sol (eller om det möjligen var tvärtom) och efter sommar kommer höst. En höst som enligt alla prognoser - inte minst den vi presenterade igår - kommer att bli ganska tuff för många lokalhyresvärdar. Framförallt om arbetslösheten i regionen ökar. Men prognoser är prognoser. Vi får se vem som får mest rätt: KI eller SMHI. 

Igår arrangerade Fastighetsägarna tre välbesökta seminarier i Visby (se Stina Bengtssons bloggar nedan). Vid seminarierna diskuterades viktiga och angelägna samhällsfrågor, som till exempel boende för äldra och ekonomisk segregation. Vid ett av dessa seminarier passerade Hyresgästföreningens Barbro Engman kort vårt tält på Visby Hotells innergård. Av detta blev det en bloggkommentar där huvudpoängen var "Igår hade fastighetsägarna tre seminarier och män i ljusblå pikétröjor fyllde bänkraderna". Det faktum att det var avsevärt fler externa besökare än organisationsfolk är en sak. Det som dock fascinerar mig är att Barbro Engman så konsekvent vägrade att se alla mina kvinnliga kollegor som också deltog i arrangemanget  (De två huvudansvariga för gårdagens arrangemang var två mycket kompetenta kvinnliga kollegor) . Jämställdheten känns långt bort när även kvinnor väljer att inte se andra kvinnor som kompetenta och professionella!

Dagen - eller rättare sagt kvällen - avslutades med ett jättelyckat mingel där uppemot ett 150-tal gäster diskuterade, ät, drack och umgicks. Två små minidebatter mellan Helen Hellemark Knutsson och Magnus Andersson respektive Jytte Guteland och Anders Lago stod för den seriösa delen. På det renodlade nöjeskontot stod några framträdanden av Rachel Molin och Erik Blix som svarade för en, som vanligt, kul politisk satir.  

På sin blogg skriver Hyresgästföreningens Barbro Engman att hennes medlemmar inte behöver olika fastighetsägare att välja mellan. Det är bara  "teorier" att konkurrens är bra för kunderna, skriver Engman. Tanken svindlar onekligen; kan det vara så att all erfarenhet är fel och kunderna egentligen bara behöver en livsmedelsbutik, en sportaffär, en hamburgerrestaurang och en tobaksaffär. Och naturligtvis bara en hyresvärd. Jag är helt övertygad om att detta inte är helt genomtänkt. Det Engman glömmer är - vid sidan av alla historiska data - den obehagliga upplevelsen av att vara kund hos ett monopol. Att inte när man är missnöjd kunna välja ett alternativ. Att rösta med fötterna. Det är känslan av att vara myndig och kunna förbättra sitt eget liv. Men i kollektiva system är det lätt att tappa bort de enskilda människorna och deras upplevelser.

I övrigt läste jag Expressen igår. En webbenkät de gjort visade att 75 % av läsarna var för en friare hyressättning på bostäder. Det är inte bara solen som skiner... 

Efter att ha åkt runt bland annat i Höga Kusten under några dagar (vilket jag för övrigt varmt kan rekommendera: Bönhamn, Omne och Ulvön är några platser som bara måste ses!), så blir kontrasterna mellan avvecklings- och utvecklingsorter oerhört skarpa. Att vara fastighetsägare i en ort som långsamt håller på att försvinna är en mycket tuff uppgift och helt väsensskilt från att äga fastigheter i en region som präglas av en dynamisk tillväxt. Sällan blir det tydligare varför vårt engagemang för Stockholmsregionens utveckling är så oerhört centralt för alla våra medlemmar; Stockholm får aldrig bli Europas Kramfors!  

Som Per redan kommenterat (småbarnsföräldrar är fortfarande uppe tidigt), så är dagens Brännspunktsartikel en stor framgång för alla som fått ta konsekvenserna av fjärrvärmemonopolet. Kampen mot försvaret av monopolet har varit lång och mödosam; i början var argumentet mot konkurrens att det var tekniskt omöjligt. När denna argumentation sprack, så övergick man till att hänvisa till administrativa, konkurrensteoretiska och, slutligen, miljöskäl, för sitt motstånd mot konkurrens. Genom vår gemensamma rapport - och artikel - med EO.N och Vattenfall är detta motstånd nu brutet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3055973.svd Två av de tre största leverantörerna har nu entydigt ställt sig bakom vårt gamla krav på konkurrens på fjärrvärmemarknaden i stockholmsregionen! Fortums (och Svensk Fjärrvärmes) aktiva motstånd mot konkurrens ter sig idag som helt överspelat och mest som en pinsam påminnelse om monopolisters bristande förmåga att förstå kundernas och det omgivande samhällets reaktioner på missbruk av en dominerande ställning.

Denna mycket glädjande utveckling är också ett tydligt kvitto på att vår aggressiva opinionsbildning på detta område har varit framgångsrik. Inte i någon fråga har jag mött så starkt intresse från stockholmarna och också fått så många heja-rop som när det gällt striden mot Fortum. Nu har vi nått en milstolpe....och jag ska riktigt njuta av en klassiska svensk sommarhelg! 

Jag kommer just från kaffe med chokladtårta (onödigt god) tillsammans med Fortums VD Anders Egelrud och hans kollega Brita Natanaelsson. Av förklarliga skäl - relationerna har onekligen varit något frostiga - är det inget som jag brukar göra med någon större frekvens. Det fanns dock ett mycket gott skäl: vi undertecknade ett avtal som innebär att utifrån en gemensam ambition att "bidra till ett uthålligt samhälle genom att hushålla med energi och att förbättra miljön", så erbjuder Fortum föreningens medlemmar att köpa klimatneutral fjärrvärme till ett rabatterat pris. Den medlem som köper denna produkt får dessutom en värdecheck på 2 000 kronor för att köpa energideklaration. Avtalet är ett bra och konkret steg mot en bättre miljö.

Avtalet visar också att man kan vara både principiell och pragmatisk - samtidigt. Vår kamp för en fullt ut konkurrensutsatt fjärrvärme fortsätter med oförminskad intensitet (håll ögonen öppna de närmaste veckorna!) och parallellt med det så ordnar vi ett bra avtal för våra medlemmar med den lokala monopolisten. Ingen dum kombination, tycker jag.

Under decennier var vi stockholmare avundsjuka på den så kallade göteborgsandan, det vill säga att göteborgare, oavsett om man var politiker, offentlig tjänsteman eller näringslivschef, slog vakt om Göteborgs utveckling i stort samförstånd. Nu behöver vi inte vara avundsjuka längre. Nu har vi Stockholmsandan, som är minst lika kraftfull och därför kan vi de närmaste tjugo åren växa med ett...Göteborg! Igår genomfördes Stockholmsmötet som är en församling bestående av 50 framträdande politiker och tjänstemän och 50 representanter för näringslivet i regionen. Entusiasmen och engagemanget för denna utveckling i regionen är påtaglig - över såväl block- som kommungränser. I förmiddags var det första sammanträdet i det nybildade Branschrådet för fastighets- och byggbranscherna (obs! pluralis) unde rSten Nordins ledning. Tanken med rådet är att det ska vara ett diskussionsforum mellan staden och två för stadsutvecklingen viktiga branscher, så att de hinder som finns för till exempel bostadsbyggande elimineras så tidigt som möjligt. Det känns verkligen i dessa dagar som att Stockholmsregionen är på gång...inte en dag för sent! 

I dagens SvD http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2986517.svd diskuteras Stockholms framtid. 500 000 fler stockholmare till år 2030 finns i visionen för framtidens Stockholm. En spännande tanke, som skulel göra Stockholmsregionen - och därmed Sverige - ännu mer attraktivt i ett internationellt perspektiv. Att denna utveckling skulle förändra Stockholm och också bilden av Stockholm är uppenbart. En diskussion som fortsätter i spåren av denna vision är: får Stockholms skyline ändras när staden växer eller ska vi slå vakt om den bestående ordningen? För egen del känns frågan som närmast obegriplig. Varför ska skylinen frysas just idag - och inte som den var 1828, 1905 eller annat valfritt årstal? Självklart ska all förändring ske med respekt för arkitektoniska värden, men förändring och utveckling kräver också sitt utrymme i stadsbilden.

Sedan framförs ibland farhågor, så även i SvD, att för hård exploatering skulle skapa dåliga miljöer. Naturligtvis kan man tänka sig det, men den långsiktiga fastighetsägaren är alltid angelägen om att skapa goda miljöer för sina hyresgäster. Nöjda och lojala hyresgäster är en förutsättning för lönsamhet i projeket. Så oron är nog i stort sett obefogad.