Igår presenterade de rödgröna sin bostadspolitik. En viktig beståndsdel i den är att göra det obligatoriskt med kommunala bostadsköer. Detta tillhör i bästa fall avdelningen symbolpolitik. De flesta inser naturligvis att det inte skapas en enda ny hyresrätt genom en kommunal bostadskö. Det motsatta skulle för övrigt revolutionera svenskt samhällsliv, varje brist, till exempel på rörmokare, skulle elimineras genom en kommunal kö!
En kö framställs också ofta som den ultimativa rättvisan. Alla behandlas lika och det är bara kötiden som räknas vid fördelningen av den knappa resursen. Detta är dock inte helt sant. Vem tror på fullt allvar att Jenny i Sollefteå och Patrik i Kristinehamn ställer sig i Stockholms bostadskö när de fyller 18 år - ett knappt decennium innan de inser att jobben de vill ha finns i Stockholm? Jag har dessutom en stark känsla av att det finns en social snedrekrytering till den kommunala kön; det är inte särskilt djärvt att tro att det är väletablerade familjer som är bäst på att tilämpa den här typen av administrativa rutiner.
Avslutningsvis: Varför behövs en kommunal kö för bara hyresrätter? Och inte för mat, bröd eller mobiler? Det kan vara värt en fndering.