Yogesh Kumar, miljöchef

Dagens Nyheter hade en artikel igår (den 16 februari) om tillsynsavgifter som vi hade initierat. En medlem hörde av sig. Han bor och förvaltar ett nybyggt hus med inflyttning under 2008-2009 där olika energi- och miljöaspekter har beaktats vid uppförande. Kommunens Stadsbyggnadsnämnd som är kontrollmyndighet under byggnadsskedet har genom ett slutbevis visat att de samhälleliga kraven uppfylls. Miljöförvaltningen har ändå aviserat ett tillsynsbesök under mars för att kontrollera fastighetsägarens egenkontroll när det gäller boendemiljön, radon, energieffektivisering m.m. i detta nybyggda hus. Kommunens olika nämnder verkar sakna samordning i sin kontrollverksamhet är olycklig men att den har en ekonomisk påföljd i form av tillsynsavgift blir allt mer oacceptabel. Jag kan inte annat än att hålla med medlemmen när han konstaterar att det här (tillsynsbesöket) är ju som att köra in i en poliskontroll, där man inte har kört för fort, varit onykter eller gjort någon annan förseelse, men ändå får betala för att polisen gör kontrollen.

Närmare en miljon bostäder i landet har värden som överskrider Världshälsoorganisationens WHO nya riktlinjer. En femtedel av dessa är byggda i blå lättbetong. Det är dessa hus som får problem eftersom de klarar inte de kommande riktlinjerna om radon enligt en artikel i DN. Boverket och Socialstyrelsen har börjat med en översyn av gränsvärden för nya hus respektive riktvärden för befintliga hus. Frågan är om det är rivning av dessa hus som är rationell eller användning av tillgänglig teknik och ev. utveckling av ny teknik för att åtgärda radon i aktuella hus. Byggnadernas inverkan på människors hälsa ska naturligtvis tas på största allvar men även hänsyn bör tas till andra intressen vid fastställande av gränsvärden eller riktlinjer. Myndigheternas överväganden som leder till ändringar från 200 Bq/m3 till 100 Bq/m3 bör belysas med ordentlig konsekvensbeskrivning ur samhällets och enskildas synpunkt.
 

Läser i ett pressmeddelande från riksdagen att offentlig sektor förbjuds att bedriva kommersiell säljverksamhet som snedvrider förutsättningarna för en effektiv konkurrens. Det är välkommet, men det finns mer att göra. Och då tänker jag på alla de råd om åtgärder som myndigheterna ger i samband med de kontroller av egenkontroll som har blivit allt vanligare inom många områden.

För att ta ett exempel; Miljöförvaltningen i Stockholm granskar fastighetsägarnas egenkontroll av energianvändning och energieffektivisering. Det är rimligt att ha en sådan kontroll, men det borde räcka med att tjänstemännen granskar de dokument som fastighetsägaren skickar in till myndigheten. Myndigheterna har istället valt ett mycket mer omfattande förfarande som också innebär att de ger konkreta råd om olika åtgärder. Denna information ges oavsett om man vill ha den eller inte. Det är ett problem, eftersom just den typen av verksamhet bedrivs av olika privata näringsidkare. Fastighetsägarna Stockholm är ett exempel.

Nu finns det planer på att vidga denna typ av kontroll av egenkontroll till fler områden, som boendemiljö samt plan- och byggområdet. Om denna kontroll också kombineras med allmän rådgivning om olika åtgärder, kommer fler och flera privat näringsidkare inom dessa områden att möta konkurrens från myndigheter. Snacka om säljverksamhet som snedvrider förutsättningarna för effektiv konkurrens. Det är viktigt att politikerna stoppar den typen av myndighetsverksamhet så snabbt som möjligt. På det viset skulle vi också kunna hålla uppe kvaliteten i rådgivningen. Idag går det ju inte att kontrollera relevansen i de påtvingade råd som myndigheterna ger. 

Ett annat problem med myndigheternas agerande är att de tar ut avgifter för sin kontroll av egenkontroll. Deras räkningar saltas med motiveringen att de ger konkreta råd om åtgärder; råd som fastighetsägaren inte kan tacka nej till. I takt med att denna typ av finansiering sprider sig till fler områden, blir avgifterna en allt tyngre börda för många fastighetsägare. Ett förbud för myndigheterna att ge åtgärdsråd skulle därför ha den positiva effekten att kostnaderna för fastighetsägarna skulle minska. Det bästa är naturligtvis om vi slipper avgifterna helt och hållet.

Jag läser i tidningen Fastighetsförvaltaren där det i positiva ordalag beskrivs erfarenheter av metoden relining i stället för stambyte.  Jag tycker det är viktigt med teknikutvecklingen som förenklar vår tillvaro och även hjälper till med kostnadseffektiviseringar när vi bygger eller förvaltar våra byggnader. Men historien säger oss att det är nödvändigt att testa, pröva och utvärdera de nya metoderna innan de börjar tillämpas på bred front. Bland ägare och förvaltare av flerbostadshus ökar intresset för relining som ett komplement eller i vissa fall som ersättning för stambyte. Rotavdragets utformning förstärker också intresset hos bostadsrättsföreningar för relining.
Idag saknas en samlad oberoende studie och erfarenhetsuppföljning av relinade vatten - och avloppsrör. Det finns ett behov av rekommendationer och råd till dem som funderar på stambyte kontra relining. Fastighetsägarna Stockholm har därför, tillsammans med SABO, och VVS-företagen AB, initierat en studie av relining av spillvatten, tappvatten samt dagvattenledningar. Studiens första steg blir en genomgång av relinade projekt. Den ska utföras med särskilt fokus på miljö och hälsoeffekter från de plastmaterial som används i tappvatten - och spillvatteninstallationer samt dagvatten.
När vi presenterar resultaten från studien i början på nästa år, är min förhoppning att det finns ett bättre beslutsunderlag för fastighetsägaren som beställare av relining eller stambyte.
 

Det pågår en livlig debatt i media om olika miljöklassningssystem. Olika intressen förespråkar olika system. Min övertygelse är att det bör finnas utrymme för olika klassningssystem både nationella och internationella. Detta i syfte att tillgodose olika målgruppers krav och behov som t.ex. enkelhet och kostnadseffektivitet.

Den 15 juni bildades Sweden Green Building Council (SGBC) i syfte att ytterligare utveckla miljö- och hållbarhetsarbetet inom fastighetssektorn i Sverige. Tolv företag och organisationer däribland FASTIGHETSÄGARNA står bakom bildandet av SGBC, med målet att påverka beslutsfattare, utveckla och sprida kunskap om miljöklassning av byggnader. Det senare anser jag är viktigt för att nå konkreta resultat som förbättrar byggnaders miljöpåverkan i form av energi- och resursanvändning. Fastighetssektorn kallas ju ibland 40 procentsektorn dvs. ca 40 procent av energianvändningen sker inom denna sektor, så visst finns det utrymme för förbättringar.

Nationellt och internationellt finns ett antal olika miljöklassningssystem. Under senare år har ett svensk miljöklassningssystem kallad ”Miljöklassad Byggnad” utvecklats. Systemet speglar svenska förhållanden och tonvikten ligger på energi- och resurseffektivisering samt inomhusmiljö. Det finns andra internationella system som LEEDS (amerikanskt) BREEAM (engelskt) och Green Building Star (australienskt) m.fl. De har utvecklats med de utgångspunkter som är specifika för respektive land men en gemensam nämnare är att genom klassificering främja miljöarbetet i byggnader.

Fastighetsägarna är initiativtagare till bildandet av SGBC. Det är ett utmärkt exempel på organisationens intresse och arbete med miljö- och hållbarhetsfrågorna. Jag kommer att arbeta aktivt för att ett miljöklassningssystem som är anpassad till medlemmarnas miljöarbete etableras inom ramen för SGBC.