Taxor och avgifter ska utformas så att de är långsiktigt hållbara

Fjärrvärmenämnden har inte lyckats förbättra förtroendet mellan fjärrvärmebolag och kunder, och fyller därmed ingen funktion. Energimyndigheten har föreslagit att nämnden ska läggas ned, ett förslag som Fastighetsägarna ställer sig bakom.

Fastighetsägarna anser att fjärrvärmekunder behöver ett starkare konsumentskydd och att en reell prisprövning måste införas för att säkerställa rättvisa och rimliga priser. Nämndens nuvarande funktion som medlare har upplevts som godtycklig och ineffektiv, och vi välkomnar därför att Energimarknadsinspektionen utreder nya verktyg för att stärka kundernas ställning på fjärrvärmemarknaden. Det är viktigt att dessa åtgärder inte leder till strikt prisreglering, men att de ändå säkerställer att kunderna har verkliga möjligheter att påverka och att fjärrvärmebolagens prissättning kan prövas.

Fjärrvärmebolagen använder idag över 80 olika prismodeller i Sverige, vilket gör prissättningen svår att förstå och förutsäga för fastighetsägare. Detta stora antal modeller skapar osäkerhet och försvårar planeringen för kunder, särskilt när det gäller investeringar i energieffektiviseringar. Det är tydligt att detta stora antal modeller är ohållbart och behöver minskas drastiskt.

De två dominerande modellerna – kostnadsbaserad och alternativkostnadsbaserad prissättning – skapar problem med insyn och transparens. Den alternativkostnadsbaserade modellen, som bygger på antaganden om kostnader för alternativa uppvärmningsformer, saknar ofta tydlighet och gör att kunder inte kan påverka sin energikostnad på ett rättvist sätt. Samtidigt gör övergången till större andel fasta kostnader och högre priser för effekttoppar att återbetalningstiden för energieffektiviseringsåtgärder fastighetsägare vidtar ökar eller till och med olönsamma. 

För att främja energieffektivisering och långsiktig hållbarhet föreslår vi:

• Drastiskt minska antalet prismodeller för att göra prissättningen enklare och mer förutsägbar för fastighetsägare.
• Säkerställ att prissättningsmodeller som bygger på alternativkostnader blir tydliga och möjliga att pröva, för att skapa större insyn och rättvisa på marknaden.
• Utveckla prismodeller som långsiktigt främjar energieffektivisering och hållbar utveckling hos fastighetsägare.

Sedan 2014 har fjärrvärmenäten haft rätt att neka externa värmeproducenter tillträde, för att skydda fjärrvärmebolagen och säkerställa nätens funktion. Men i takt med ökade krav på hållbarhet och resurseffektivitet har potentialen att använda restvärme, som annars går förlorad till exempel från industriprocesser, blivit allt större.

Genom att reformera eller avskaffa denna rätt kan fler aktörer bidra till energisystemet och restvärmen tas tillvara på ett bättre sätt. Detta skulle minska klimatpåverkan och stärka hållbarheten. Det är därför viktigt att Energimarknadsinspektionen utvärderar om regleringen utgör ett hinder för ett flexibelt energisystem och hur mer restvärme tas till vara.

Sveriges VA-system lider av en betydande underhållsskuld, med en underinvestering på 10 miljarder kronor per år, enligt Svenskt Vatten. Detta eftersatta underhåll, i kombination med klimatförändringar och ökade krav från nya EU-direktiv, innebär att systemet står inför akuta investeringar. De senaste åren har taxorna för VA stigit kraftigt, med de högsta höjningarna sedan 2002. Det är inte rimligt att investeringar för såväl inhämtning av underhållsskuld som ökad kapacitet helt ska föras över på fastighetsägare via taxa.

Fler behöver bära kostnader för Sveriges vatten- och avloppsnät. Nu krävs bland annat en ny finansieringsmodell där staten, landets kommuner och fastighetsägare delar på bördan.​

• Staten tar ansvar för investeringar relaterat till ändrade krav på resiliens och klimatanpassningar.​
• Kommunerna tar egna investeringar för att komma ikapp sin egen underhållsskuld och de uppgraderingar som tidigare har nedprioriterats.​
• VA-taxorna höjs begränsat för att VA-kollektivet ska finansiera drift och förbrukning, dock ej återinvesteringar.

Elnätsägarna får ständigt ökade intäktsramar, vilket innebär att de kan höja avgifterna rejält. Detta drabbar särskilt hushåll och företag med små marginaler. Energimarknadsinspektionen har under flera år höjt intäktsramarna för elnätsbolagen, vilket har gjort det möjligt för bolagen att ta ut högre avgifter. För att skydda konsumenter måste regeringen och myndigheten snarast möjligt ändra värderingsprincipen som används för att fastställa dessa intäktsramar till den så kallade förmögenhetsbevarande värderingsprincipen. Detta skulle bidra till en mer rättvis prissättning och minska kostnaderna för konsumenterna.

Insynen och transparensen kring hur avfallstaxorna sätts runtom i Sveriges kommuner måste snabbt förbättras. Svaret på frågan ”vad får vi för pengarna” måste bli glasklar. Det behövs en översyn av hur taxorna sätts med en ökad transparens kring vilka kostnadsdrivande parametrar som ingår.

Det behövs en rimlighetsprincip där alla som påverkas av avfallstaxorna tydligt kan se och påverka taxestrukturen. Detta innefattar att kommuner för allmänheten måste redovisa kostnaderna för ökningar av olika poster. Fastighetsägarna Sverige vill bli en part i de lokala förhandlingarna om taxorna.

Ett effektiviseringskrav för kommunala avgiftsfinansierade verksamheter bör utredas. Idag saknas effektivitetsbeting för både VA- och avfallsbolag. Ett införande av en kvalitetssäkringsmekanism för upphandlingar skulle också minska risken för att oseriösa aktörer kommer in på avfallsmarknaden, vilket kan leda till ökade kostnader, minskad effektivitet och risk för ekonomisk brottslighet.

Kommunerna har tagit över ansvaret för insamling av förpackningsavfall, vilket innebär en stor förändring i avfallshanteringssystemet i Sverige. Målet är att insamlingen senast 2027 ska vara fastighetsnära för att underlätta för hushållen. Men den nya ordningen har inte kommit utan problem – ersättningen som kommunerna får från producenter via Naturvårdsverket täcker inte de verkliga kostnaderna för insamlingen. Detta har lett till att flera kommuner höjer sina avfallstaxor, vilket strider mot principen om producentansvar. Vi uppmanar regeringen och Naturvårdsverket att agera snabbt och beslutsamt för att säkerställa full kostnadstäckning för förpackningsnära insamling.