När hemlösheten i Stockholm växer räcker det inte längre att förlita sig på kommunernas sociala insatser. Malmegårds Fastigheter och Stockholms Stadsmissions samarbete om Bostad först ger människor som hamnat snett en egen bostad och visar att även mindre privata aktörer kan göra stor nytta.
"Hyresrätten är ett fint sätt att bo. Till skillnad från bostadsrätten kräver den inte en hög insats och är därmed tillgänglig för fler. Tyvärr lider hyresmarknaden av ett regelsystem som skapat otidsenliga inlåsningseffekter som vi behöver komma tillrätta med för att få en fungerande bostadsmarknad."
Malmegård är ett välkänt namn i Stockholms fastighetskretsar. Konstigt vore det annars. Bengt Malmegård kom tidigt in i branschen och tog efter några år över fadern Åke Malmegårds fastighetsbyrå. Han köpte sin första hyresfastighet på Mössebergsvägen i Traneberg i Bromma 1973. Snart 50 år senare äger och förvaltar Malmegårds Fastigheter ett bestånd om 25 hyresfastigheter i framför allt Stockholms innerstad med sammanlagt 900 lägenheter. Trots att Bengt Malmegård har förmedlat både kontors- och industrifastigheter och även gjort affärer utomlands har hyresrätten alltid legat honom närmast hjärtat.
Små aktörer kan göra stora insatser
Vid sidan av den egna fastighetsverksamheten har Bengt Malmegård under lång tid varit engagerad i bostadssociala frågor. Under sina sammanlagt tolv år i styrelsen för Fastighetsägarna Stockholm, de sista fyra åren som ordförande, medverkade han ofta i debatten och försökte bland annat förmå fler privata fastighetsägare att axla ett bostadssocialt ansvar.
Bengt Malmegård, som under ett långt yrkesliv haft de flesta titlar som finns att tillgå i fastighetsbranschen, beskriver sig som en entreprenör som vill få saker och ting att hända. Det gäller även i den bostadssociala diskussionen.
Långvarigt samarbete med Stockholms Stadsmission
Malmegårds Fastigheter har i över ett decennium haft ett nära samarbete med Stockholms Stadsmission. Samarbetet innebär att Malmegårds Fastigheter varje år erbjuder en till två hyreslägenheter som stadsmissionen i sin tur använder till Bostad först. Intresset är störst för mindre bostäder med lägre hyra då betalningsförmågan är begränsad.
Bostad först innebär att människor med psykosocial problematik får en bostad. Det finns, till skillnad från konventionella sociala kontrakt, inga krav på att hyresgästen först ska upphöra med sitt eventuella missbruk eller vara drogfri. Om hyresgästen är skötsam och bedöms klara av att bo på egen hand erbjuds han eller hon att ta över kontraktet efter 18 månader, förutsatt att hyresgästen känner sig redo.
Tillvägagångssättet utmanar den traditionella boendetrappan där bostaden historiskt varit målet i en längre process. Svenska och internationella studier tyder på att åtta av tio personer som får stöd i enlighet med modellen Bostad först också lyckas bo kvar. I händelse av allvarliga störningar samarbetar Stockholms Stadsmission och hyresvärden tätt för att störningen ska upphöra och ibland innebär det att hyresgästen inte kan bo kvar. Det har hänt en gång. Enligt Bengt Malmegård är stadsmissions stora engagemang en viktig förklaring till de framgångsrika resultaten.
Utanförskapet förändras och kräver nya lösningar
För närvarande har ett drygt tiotal lägenheter i Malmegårds Fastigheters bestånd lämnats till Bostad först. De lägenheter som avsatts till projektet sedan starten har i de flesta fall tagits över av hyresgästen. Bengt Malmegård är medveten om att det finns kollegor i branschen som är tveksamma till att följa hans exempel och menar att det delvis bottnar i missuppfattningen att hemlöshet framför allt drabbar personer som lider av missbruk eller psykisk ohälsa. Bland dem som bor eller har bott i någon av Malmegårds Fastigheters lägenheter finns alltifrån ensamstående kvinnor med barn till äldre ensamma människor som av olika anledningar inte kan komma in på bostadsmarknaden.
När Bengt Malmegård blickar in i framtiden ser han framför sig att det kommer krävas rejäla insatser för att se till att även människor med svagare ekonomi hittar en bostad. Det råder ingen tvekan om att staten och kommunerna bär huvudansvaret för att komma tillrätta med det växande utanförskapet, men hittills tycker sig Bengt Malmegård inte sett några tecken på en nära förestående vändning. Därför, menar han, måste fler privata fastighetsägarna engagera sig. Bostad först är en pusselbit.
Vid sidan av det nära samarbetet med Stockholms Stadsmission har Bengt Malmegård engagerat sig i problemet med ensamhet. Väldigt många äldre vittnar om ett liv i ensamhet. Äldreboendet skulle kunna vara en plats för gemenskap, men i en stad som Stockholm där efterfrågan är mycket stor krävs långt gångna krämpor för att få en plats. Många tillbringar därför inte mer än några månader på äldreboendet innan de går bort. ”Man skäms för att det ska vara på det sättet”, säger Bengt Malmegård.
På senare år har trygghetsboenden vuxit fram som en ny boendeform för äldre. Här kan det finnas plats för dem som bedöms vara alltför friska för äldreboendet, men som själva söker ett socialt sammanhang och en samvaro med andra. Bengt Malmegård har långt gångna planer för ett nytt trygghetsboende i Sköndal som har rönt stort intresse hos kommunen.